Exakt klockan ett idag har jag varit på sjukhuset i åtta dagar.
Jag kom hem från Stockholmsresan förra söndagen, (det kommer ett inlägg om den helgen). På kvällen började det komma var, då hade jag gått med detta i tre-fyra veckor, trodde från början att det var en liten hårsäcksinflammation. Fredagen den 14:e träffade jag min läkare på Hematologen så jag visade honom det, men han sa inget. Dagen efter började jag känna mig febrig och lite påverkad av det, så jag ringde avdelningen där jag fick prata med en läkare som sa att CRP var på 33, den ska ligga på under 10, så jag hade en infektion i kroppen. Jag fick kåvenpenin, 3 gram om dagen i tio dagar. Veckan gick och jag hade ont, tänkte inte mer på det, i Stockholm hade jag riktigt ont, men jag proppade i mig ibumetin och försökte ta det lugnt. Söndagen då fick jag ta två brus- citodon innan läggdags, tog ytterligare två klockan sex på morgonen. Gick upp vid 7.15 och sa hejdå till barnen som skulle iväg till skolan. Ringde lite senare till Hematologen och fick en tid kl. 13.00. 12.15 tog jag två brus till, smärtan riktigt sökte mig, hade så ont att jag bara grät och vred mig. Jonas visste inte vad han skulle göra, han led med mig, så han började städa. Vi åkte in och de tog blodprov. Sjuksköterskan som tog prover har känt mig sedan ca. 13 år tillbaka. En mycket bra läkare som tog odling och sen släppte bomben, jag skulle bli inlagd. jag hade sagt till Jonas tidigare att det inte skulle förvåna mig om jag blev inlagd, så jag var väl lite inställd på det, jag tänkte först inte ta med min mobil, men efter lite mer tänkande så visste jag att jag behövde den, men fanken vad tradigt det är. Fick en morfintablett som jag nästan däckade till på. Sköterskan hade jst satt en nål och skulle ta ny odling när jag plötsligt sa till Jonas att hämta en kräkpåse, sen la jag mig ner och det snurrade. Jonas sprang och hämtade läkaren, medans sköterskan ringde till avdelning 4, där jag skulle ligga, att de fick hämta en säng. Jag kvicknade till efter tio minuter. Jag rullades upp till avdelningen i sal 10 med en blå isoleringsskylt hängandes på dörren. Ett eget rum med tv.
I TISDAGS fick jag fortfarande ta två citodon var 6 timme och en halv morfin vid behov. Sov inte alls mycket, vaknade varje halvtimme och på ronden berättade läkaren att infektionsläkaren skulle titta på det och se om mde skulle öppna bölden. Jonas var sjuk med feber, men mamma kom istället. Fick reda på att mitt CRP låg på 143 igår, så de tog nya prover. När de skulle byta kompress gjorde det ganska ont, men inte alls som innan, men grät ju och mamma tyckte det var jobbigt att se på.Vi tog foto på det, äckligt. I ONSDAGS kom mamma med datorn, men vi fick inte igång internet, så tacka vet jag wordfeud, vad hade jag gjort utan det och mina vänner som vill spela. CRP låg på 118, så det går på rätt håll.
I TORSDAGS blev jag GULisolerad och det menas att jag inte nu får gå ut och hämta mat själv eftersom nu är det jag som är en risk för de andra patienterna, när det är blå är betyder det att de smittar mig, men jag fick hämta mat. Jag får gå ut, men utanför avdelningen, så jag gick en runda och ringde pappa och sa på skoj att jag hade rymt, men mannen som gick förbi mig bara glodde, haha, man får ha lite kul. Jag blev gul nu för att bölderna har spruckit, så där kommer massa var och skit ut. Det känns mycket bättre, men jag tog foto på det och tittade på det. Det skulle jag inte göra, lilla hålet är ca 3-4 mm brett och det stora är ca 7-8 mm brett, så ett hål rakt in. URK!!!! CRP= 98.
I FREDAGS var mitt CRP på 43! SÅÅÅÅ uttråkad, så det finns inte. På morgonen skulle de ta blodprov och eftersom jag är väldigt svårstucken och de hade stuckit mig massor av gånger, så gick det inte bra. Han provade precis under knuten under tummen, men jäklar vad ont det gjorde.
LÖRDAGEN: Andra bytet av nål halv tolv på natten, de fick ringa in en narkosläkare och efter andra försöket lyckades hon, då var klockan halv tolv på natten. Eftersom jag får intravenöst 6.00, 15.00 och 22.00 så blev det en jobbig natt. Jag vaknade av mig själv, gick och duschade sen åt frukost. Den manliga sköterskan kom in och skulle byta kompress. Eftersom det börjar klia nått så fruktansvärt, så fick han sitta och klia. Skitroligt var det Han bara "Det är ite var dag man får en chans att klia en kvinna under armhålan". Jag: "nä, passa på att njut av det". Han är så rolig. Sköterskan som tog emot mig på mottagningen in måndags var uppe och hälsade på mig. Så himla snällt! Det uppskattade jag. Jag bad henne skicka upp in läkare om hon såg till honom, jag känner att jag har LITE att prata med honom om. Idag fick jag lite permision, så jonas hämtade mig, åkte till Bjärred och fikade och hämtade datorn, sen hem till hundarna som jag saknade jättemycket. klockan tio skulle jag vara tillbaka.
PÅ SÖNDAGEN fick jag lite permis och åkte till jouren, det var kul att träffa dem. Eftersom Jonas inte mådde bra plus att han var på dop, så kändes det ok att åka till jouren, jag var tvungen att träffa folk ju. Han hämtade mig och körde mig tillbaka till sjukan.
IGÅR kunde äntligen jonas komma och hälsa på och han fixade även internet, så nu är jag sååå nöjd. På kvällen kom C och E från jouren. Jag fick ett kinderägg och ett kinderstick. Uderbart. CRP= 27
Idag och nu sitter jag och väntar på att läkaren ska komma. Vill hem nu faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar