lördag 5 november 2011
Hemma efter nio dar!!
Så skönt att få komma hem, men ändå inte konstigt nog. Man är absolut inte i form när man har fått stark medicin intravenöst i nio dagar. Nu ska jag ta sex gram stark penci i form av tabletter i två veckor och ta blodprov i fyra veckor framåt. Såret är fortfarande öppet så det blir Dr. Jonas som får hjälpa mig att lägga om det. Det har inte varit en lätt vecka och helg. Jonas och barnen kom och hämtade mig i onsdags. Jag älskar verkligen de barnen över allt annat, men killen börjar få en riktig attityd, kanske för att han ska kolla oss och testa gränser. På fredagen hade vi bestämt att vi skulle åka och handla, men han satte sig emot. Efter mycket om och men gick han ut till bilen, då var det bråk om jackan, den ville han inte ha på sig, han satte sig i bilen och jag sa till honom att inte smälla igen dörren. Han tog i med kraft. Då räckte det för mig, jag öppnade dörren, och tog ut honom, vi stannade hemma. Så vi gick in och prata, men det slutade med skäll. Det slutade med att han fick stanna på rummet (med öppen dörr) tills han bad mig, sin pappa och sin syster om ursäkt, han gick miste om godiset de skulle få plocka själva och han gick miste om att spela på datorn eller wii-et. han är världens goaste utan den attityden. Om du läser detta och har tips, snälla ge mig råd och tips å hur man ska göra..
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaHittade hit via fibromyalgiförbundet och har enbart läst detta inlägg. Din blogg sparas så att jag kan läsa den när jag har tid!
Ville bara säga att jag känner så väl igen mig i detta inlägg. Vet inte hur gammal din pojk är. Har en 3-åring hemma som jag blir helt galen på ibland! Jackgrejen kunde ha hänt här hemma. Det värsta är att det ofta sker när man är på väg att göra ngt roligt o att hela familjen då blir drabbad när man stannar hemma. Mitt mantra är att hon inte kommer vara så hr när hon är 16. Mantrat funkar i de flesta situationer (speciellt när hon vaknar halv fem på en lördagsmorgon).