Vaknade av värken som alla andra gånger. Vaknade av att jag låg på sidan och jag kände en "ledning" av otrolig smärta, kyla, stickning, ilning. Kunde inte röra mig, min vänstra arm stack, pulserade och värmde. När jag väl kom upp och skulle ta mig ner för trappan fick jag ta ett trappsteg åt gången, det kändes som om hälsenorna och höften skulle gå av. Kan detta vara av att jag satt på en plaststol i ett tält i kyla och lyssnade på två olika "föreläsningar" som varade högst 30 minuter var, med pauser? Ja, det kan det faktiskt vara. Man kanske inte kan tro att det kan vara så, men... När vi satt och drack kaffe i soffan, så sa jag till Jonas att jag längtade efter att få träffa Melvin på tisdag, när jag ska ha kalas, sen blev jag jätte ledsen. Dels för att smärtan tar så fruktansvärt på en psykiskt, sen tänkte jag att imorgon fyller jag 35 år och när ska jag få äran att bli en mamma? Det är många många tankar kring det. har varit min högsta önskan sen faktiskt tonårstiden. Nu är det så osäkert hur framtiden blir med barn. Klockan tolv idag gick jag in och duschade med lite jämmer och nu känns det bättre, men man är yr, speciellt när man tittar eller böjer sig ner. Sjukt konstigt. har just kommit hem från tid hos kuratorn och känner att jag bara måste skriva av mig. Idag ska vi till stugan, på middag hos Jonas föräldrar. Mums!!! Ha en bra dag!!! <<<<<<3