Jag har förmodligen förlorat något väldigt värdefullt i mitt liv.
Jag gjorde ett medvetet val, men det resulterade i att jag även gjorde något omedvetet fel, sårade någon jag tycker väldigt mycket om.
Om jag visste att det var fel eller skulle tas på fel sätt hade jag aldrig gjort eller skrivit det.
Jag är både arg, ledsen och förvirrad på mig själv och på hela situationen. Jag hade nog gjort vad som helst för att det skulle lösa sig, vill ju bara att det ska vara som förr.
Det finns många oroliga tankar i mitt huvud och nu har jag ännu en orolig tanke, men de tankar jag kan dela med mig här och nu gäller min sambo. Det andra som jag olyckligtvis har förlorat kan jag inte skriva om och vill inte skriva om här, för då vet jag att jag gör något som kan tas fel. Så jag får tänka högt om mina oroliga tankar om Jonas.
Han fick ju en liten hjärtinfarkt i mars, vilket har lett till massa tankar om bl.a. döden. Vet inte om några av hans tankar har att göra med att han fick infarkten fem dagar innan hans 36-års dag.
Han har högt blodtryck vilket han har fått medicin för nu, men fick hemska biverkningar som tex. ångest, svullnader i båda benen, så han fick åka in till akuten, m.m.
Nu ska han börja en utredning för hans njurar, eller en av hans njure som inte är bra. När han blev undersökt av läkare på vårdcentral sa hon att utefter hans urinprov utsöndrar kroppen 92 procent av adrenalin och serotonin. Det ska endast vara 50 procent.
Nu väntar han på en remiss till läkare på endokrina på lasarettet.
Jag har märkt vissa saker, bl.a. att han har börjat ta det lugnare, inte stressa hela tiden, inte göra saker hela tiden, utan han tillåter sig själv att vila. Jag blir ju väldigt förvånad nu när han sitter och tittar på tv.
Men han blir väldigt trött väldigt fort.
Inte nog med det, nu har jag fått svar på min magnetröntgen och det var ju inte så roligt, men jag vet inte vad jag ska tro eller tänka.
Det bästa är att inte försöka tänka alls!!
Hade varit så skönt för en gångs skull att inte ha några oroande tankar. Bara positiva. Jag var rätt duktig ett tag att förvandla det negativa till det positiva, men nu har det blivit så mycket, så det negativa tar över och jag vill inte det.
Vill inte vill inte...........
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar