..lämnade jag i båstad idag...Äntligen fick vi ihop en dag som vi kunde ses. Ännu bättre var att hon fanns här nere, så jag hämtade henne i Eslöv, så fick man sällskap upp. Det behövdes kan jag säga, eftersom vi inte har setts på nästan ett år, så visste vi inte hur vi skulle få allt , men tack vare bilfärden hann vi med hela ett-års-snacket.
Det var ödet som gjorde att vi blev vänner. Jag var elva år och hon var tio år. Vi träffades i Österrike av alla ställena. Mina föräldrar köpte en lägenhet på ett svenskt hotell och Saras pappa hjälpte till, så de var ju där jämt. Tror det var första gången vi var i Matrei och vi var i vår lägenhet när plötsligt en liten flicka kom och knackade på dörren. När pappa öppnade så frågade hon
"finns en flicka i min ålder här? vill hon leka med mig?"
Pappa behövde inte putta ut med, utan jag följde med henne, sen den dagen och våra resterande sju dagar, tror jag så lekte vi, vi jagade pojkar och åt glass, satt vid baren och fick gratis cola av den tyska bartendern som vi tyckte var såå söt.
Sen har vi behållt den kontakten. Vänskapen har bara växt mer och mer.
Vi var samtidigt i Österrike ytterligare en sommar och det var ju underbart, har för mig att våra pappor visste om det.
Här hemma i Sverige började vi brevväxla trpts att jag bodde i Bjärred och hon i Dalby, men då visste man ju inte hur långt det var mellan. Jag har sparat alla hennes brev. När vi köpte kaniner, så brevväxlade dem oxå, så skickade vi små presenter till varandra bla gem, klistermärken och sånt.
Och pojkar var ju alltid ett hett samtalsämne, kommer ihåg när vi började sova över hos varandra...ojoj vilka nätter med massa prat om killar och kärlek.
Hon är en underbar människa, som alltid vill ens bästa och är så omtänksam. Bara igår när vi åkte till lågpris-ladan. Vi gick och fyllde lite grejor i korgen, hon var först i kassan, betalade med kort och det gick galant, men sen kom jag och mitt kort funkade inte. Man blir ju lite svettig när sånt händer, men där skulle va pengar. Då visade det sig att deras terminal slutade funka. Efter många om och men så föreslog sara att om hon lämnade kvar sina saker, så jag fick med mina, kunde hon betala imorron. Det gick inte, men gulligt var det.
Vi lagade en kycklingwok, min favorit som alla vet, med lite spenatblad, limeolja och chili-vitlöksklyftor.
Vi hade handlat snacks och gottigottgottmandlar och saltgodis, så det var ju mysigt med alla ljus. Det som saknades var glögg, vi hade det inplanerat, men glömde det, eller så var vi så mätta.
Eftersom jag skulle köra direkt till min psykolog imorse, så hade jag med mina rannsakningspapper. Så hon läste dem, medans jag kollade böcker som jag lånade hem.
Hon tyckte min femårs plan var bra och vad jag hade kommit fram till, så ett glatt leende!!
Vi har en vänskap som finns i hjärtat. Fast vi inte pratar på kanske månader så känns det som vi setts en minut innan när vi väl ses. Hon är ...
UNDERBARA SARA..!!!!!!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar