en go dag med gosigaste malin o wille...

...men dagen började absolut inte bra. Vaknade vid fem imorse av att jag inte kunde röra min vänstra arm, så jag fick lyfta den o lägga den rak för att det inte skulle göra ondare, sen lägga en kudde under axeln, så den fick stöd.
jag kunde ändå sova till halv nio, då klockan ringde, men det var svårt att komma upp när ryggen hade låst sig. Jag gjorde rutinrundan, alltså ner för trappan i gungig stil, satte igång den förberedda kaffekokaren, in till vardagsrummet o satte igång tv, släppte ut hundarna så de kunde morronkissa, in med dem, tog en kaffekopp med kaffe o mjölk, ut i frysen o ta fram vetekudden, sen satte mig bekvämt i soffan med filt, vetekudden som är stelfrusen la jag på axeln, sen drack jag mitt kaffe......

Efter ett par försök med att duscha, insåg jag att det inte skulle gå, så fick ringa o avboka kiropraktorn.
Åt lite frukost, la mig på bollen, sen var jag lite smidigare. Så in i duschen, gjorde mig klar, betalade räkningarna lite sent, men ändå...Fick äntligen prata lite med Jonas som har haft maginfluensa (snälla snälla, gör så inte jag får)
Efter det åkte jag till Malin, redan i bilen kände jag hur ryggen långsamt höll på att tvina bort mig, så för säkerhets skull ringde jag och berätta att jag inte kom till arbetsträningen.
Var hos Malin en liten liten stund, för hon mådde inte bra o jag mådde inte bra, men var ändå så pass smarta att vi bokade in en ny dag (lät lite kontorsaktigt) men va gör man när det inte blir lättare med vän-dejterna.

Varför går tiden så fort när jag träffa Malin? jo, för att vi har tusen saker att prata om, lätta våra hjärtan och våra tankar och det är så himla skönt att kunna göra det. Jag blev alldeles extra glad idag o jag behövde det med den usla morronen. Hon började gråta....(det var inte kul,) men hon berättade att hon var stolt över mig, att jag lärt mig simma. Att jag var en underbar människa, gudmor, brudtärna, vän.
Då tänkte jag...ja, visst fasen e jag det.
Man måste faktiskt få kunna tänka lite ego-bra-tankar om sig själv för att inse att man nog är bra på det man gör, eller försöker göra.
Man ger ju faktiskt 100 procent till allt, till vänner-tid, familjetid...allting....
Så tack malin för de orden, jag har hört dem innan, men idag klingade det till extra i bollen på mig....
zero-zero baby