om vardagen med fibromyalgi och panikångest...och själva livet
söndag 17 maj 2009
en dikt.........
MIN ÄLSKLING, DU LIGGER I SOLEN, JAG KAN INTE SLUTA TITTA PÅ DIG, DÄR JAG SITTER FEM METER BORT I SOLSTOLEN. DU GÖR MIG SVAG DINA HUNDAR GÅR EFTER DERAS EGEN LAG. MEN VI BESTÄMMER, ELLER HUR?! DE ÄR JU TROTS ALLT BARA ETT PAR DJUR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar