om sex dagar....

...vid denna tiden kan jag förhoppningsvis andas ut. På onsdag ska jag till Kvinnokliniken för att göra en biopsi och jag är så otroligt nervös redan. Jag hade inte tänkt skriva om detta, för det är väldigt intimt och personligt, å andra sidan så ska man ju inte skämmas för något man inte kan hjälpa och kanske det finns någon där ute som varit med o samma situation som också tycker det är jobbigt att hålla det inom sig. Då kanske man ska berätta istället för att hålla det inom sig. Cirka två veckor innan jul, så blev jag inlagd på infektionsavdelningen i Lund i fem dagar p.g.a. en böld i underlivet. jag har haft en liknande böld i armhålan och då blev jag inlagd i tio dagar. Jag hade gått och haft ont i några dagar och på lördagen började det göra ont när man gick på toaletten, så jag ringde vårdcentralen och fick tid. De sa att det var stafylokocker och fick penicillin. Jag hade ingen feber, men mitt CRP låg på 122. Han tyckte det var högt och jag berättade om min immunsjukdom, så han tyckte väl att jag skulle till akuten om det blev värre. Åkte hem, la mig på soffan med täcke, filtar och massa kläder på mig. Vid fem-tiden skulle vi käka och Jonas, som hade ont i halsen och inte heller mådde bra, åkte och beställde mat. innan jag skulle äta ville jag ta tempen, vilken chock jag fick när den visade på 40,9 grader. jag blev stirrig och menade på att vi måste åka in direkt, vilket vi gjorde. Vi kom in, tog kölapp, blev yr, fick panikångest, så när läkaren tog emot oss (Jonas följde med ) så var jag förvirrad och svettades och kom inte ihåg mitt personnummer och bara yrade och sa till dem att jag måste ha penicillin, men behövde inte bli inlagd. (jag har en konstig humor när jag är sjuk) De la in mig, Jonas fick åka hem, då han var sjuk för att stanna, enligt läkaren. Sen låg jag där och väntade och väntade. jag kommer inte ihåg så mycket mer än att jag grät, yrade och hela tiden sa att jag skämdes för min "situation". Jag kommer ihåg att de var väldigt snälla förutom en som nekade mig en filt. Jag hade hög feber, låg och skakade, hade två filtar, vilket hon tyckte räckte. Jag fick Panodil intravenöst och fick mitt penicillin. Långt om länge kom jag upp på infektionsavdelningen och det var precis som att jag vaknade ur min dimma, så då berättade läkaren för mig hur jag hade varit där nere, sköterskorna hade berättat för henne. De hade tydligen varit oroliga med min höga feber, höga puls. De två första dagarna var fruktansvärda tills bölden tacksamt nog sprack av sig själv. Sen blev det bara bättre ända tills på tisdagen, då hade jag varit inlagd sen lördagen. Då blev de oroliga för mina värden gick upp igen, det visade sig att jag hade en halsinfektion också. På torsdagen kom mamma och hämtade mig. Frisk luft!! Hade ju inte fått gå ut på dessa dagar. Så var lite av mitt december och detta är förmodligen anledningen till att de ska göra biopsi på mig. på återkollen såg de massa cellförändringar, läkaren ville göra testet direkt,men såg hur orolig jag blev och då han berättade att det skulle gör ont, så tyckte han att jag skulle komma tillbaka. Chockad klev jag ur den hemska stolen. Jag är väldigt orolig, jag har ju läst lite om biopsi-testet de ska göra och nu ikväll ringde läkaren, då jag hade undrat om jag skulle ta sprutor för att höja mitt immunförsvar. Så imorgon är det massa telefonsamtal igen som måste göras. Väldigt väldigt orolig och rädd är jag.........:(