damm på bloggen!!

Jisses vad det var länge sen jag var här. jag skulle vilja skylla på att det är sommar, att man jämt är ute och pysslar i trädgården och när man inte pysslar eller solar, så gör man något roligt när barnen är här och den där smörjan som jag faktiskt hade velat vara sann. Men det är den inte. Mitt liv har pausat känns det som. jag vill bara skrika ut "JAG VILL JOBBA, HJÄLP MIG, UTNYTTJA DEN FINA FÖRMÅGAN SOM ARBETSFÖRMEDLINGEN HAR GENOM NYSTARTSJOBB, HJÄLP MIG ATT KÄNNA MIG BETYDELSEFULL!!!!!!" Ungefär så, fast med tårar sprutandes från ögonen och saliven som spottas ut för att jag skriker så mycket. Vill du veta den nakna sanningen? Jag vill så gärna ut och jobba med ungdomar eller inom kvinnojoursrörelsen. jag är utbildad undersköterska som jag nog ändå inte ska skryta med, för jag har inte kunnat jobba inom det. det fick jag reda på tidigt i mitt liv. men det är en utbildning ialla fall. Efter utbildningen jobbade jag som maskinoperatör, locktryckare och hela det året var nog det allra bästa i mitt liv. Det är sant! jag jobbade, jag var ute och festade, jag hade inte ont, ingen värk, tjänade pengar, livet var fartfyllt, hade "The time och my life" Då kan man fråga sig vad som har hänt? Haha...ja....mitt liv i ett nötskal kan man väl säga. jag blev såklart sjuk, sen gick det väl utför på något sätt eller så kämpade jag inte tillräckligt. Om jag hade vetat hur jobbigt och besvärligt det skulle vara så här 15 år senare, så skulle jag varit klok nog att dokumenterat ALLT. jag menar varje läkarbesök, var piller jag testat, spelat in alla möten med försäkringskassan och alla de läkare jag träffat. Det hade underlättat så himla mycket, men man är bara människa och en människa som redan mår så jäkla dåligt utav läkarbesök, rädsla som man hade då, det är precis som att be en.....ja, vet inte. jag ska inte dra upp allt som hänt under 15 år, det har funnits underbara stunder med, väldigt många, men det jag bryr mig om NU är NUET. jag vill jobba, jag sitter på mitt fläsk och skickar jobbansökan, spontanansöka, ringer runt, t.o.m. mejlat myndigheter om hjälp och råd. men då jag har en stadigvarande sjukersättning på 75 procent, vill inge ha en som bara kan jobba sådär högst tio timmar i veckan och någon som inte kan lyfta tungt, någon som måste få vara flexibel på morgnarna, m.m. Jag som älskar att skriva har mejlat runt till tidningar, hemsidor för en eventuell chans till att skriva om detta sura liv som innebär att vara sjuk. Men ånej.....nu begär jag för mycket igen.... Det var ine alls meningen att inlägget skulle handla om detta, men jag lät fingrarna styra.... kram