skriker.......

Sitter och funderar och gråter och funderar, men kommer inte fram till något. Hur blir min framtid, finns det någon framtid egentligen? Det känns inte så. Har precis pratat med en från försäkringskassan och de har beslutat att jag inte får någon sjukpenning, anledningen är att jag inte kan bevisa att jag var hemma och var sjuk i åtta dagar. Men de har fått intyg från akuten i Stockholm att jag var där en måndag och sedan återbesök på tisdagen, men hjälper inte. jag bad henne ringa min hematolog-läkare för att höra om min sjukdom för att fatta, men... jag vet och förstår att de har sina regler, men när jag frågade om min framtid och att jag ska ansöka om stadigvarande sjukersättning, att jag endast har 25 procents arbetsförmåga, så sa hon att hon var ledsen och hon vet inte hur det skulle gå till, men hon satt på inkomstavdelningen och nu väntar jag på att en handläggare från sjukpenningsavdelningen ska ringa. För att få samma svar, att min framtid som en person som inte kommer klara sig ekonomiskt ska försöka leva ändå? hm, hur fan ska det gå till? jag är så arg och ledsen och känner mig så uppgiven..vet inte hur många gånger om dagen jag önskar jag var "frisk" och kunde jobba heltid, ha ett liv och inte behöva vara ekonomiskt beroende som man faktiskt är när man är sjuk. jag orkar inte kämpa,man orkar inte det när man har kämpat i snart 13 år. Vad fan ska man göra och när fan kan man känna att man får hjälp av försäkringskassan? varje gång man pratat med dem får man till svar att det är inte deras jobb och det förstår jag, men de kan visa hjärta. Hon som ringde innan var faktiskt bra och snäll och hon var nog en av de många som jag har pratat med under årens lopp. Man ska inte dra alla över en kant, jag vet...tycker bara det är konstigt.... Hjälp!! vad ska man göra, var hittar man glöden att kämpa?