Roks- utbildning

Alltid lika intressant utbildning när Roks (RiksOrganistationen för Kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) ordnar det. Fredag till lördag och jag som skulle åka tåg...jisses....vad händer? Jo, jag fick till tillsägningar från konduktören. Va fasen det är inte så lätt faktiskt. Jag menar när tåget kom, så blev jag osäker, men när jag skulle gå in så stängdes dörrarna, så jag öppnade. Då skrek konduktören till mig om jag skulle med. "JA" sa jag. Då viftade han att jag skulle gå på där framme. men då skrek jag tillbaka: "men jag kan gå på här". han skrek till baka, jag skrek tillbaka och sedan gick jag in. Fann Sara snabbt som tur var, för sen kom han och berättade att jag faktiskt fick skynda mig på för han har en tid att passa. jag bara satt där och sa "förlåt" två gånger. Skit alltså. Ja,m vi kom i alla fall till Malmö och då skulle vi hitta till Radisson hotell. Check! Började med en lunch i forma av seg kött, men väldigt väldigt gott. En kvinna kom och satt sig hos oss och det råkade vara vice rektorn på Härnösands Folkhögskola, där jag går, så det var trevligt. Klockan ett började första föreläsningen som handlade om hur en förening går till. Det var även fokus på våld mot äldre kvinnor. Fruktansvärt. Om ni kommer över en film eller råkar se en film som heter " VI SOM ÖVERLEVDE" jag säger bara SE DEN!!!!! på fredagen var det slut vid halv sju, sen middag halv åtta. Någon hjortstek, väldigt mumsigt. Jag och Sara avslutade kvällen med en varm choklad och lite småprat och skratt ute i lobbyn. Det var skönt att gå och lägga sig. Under kvällen mådde jag väldigt dåligt. I några månader har jag haft en ständig halsbränna och nu börjar jag må illa, klökas och ont i magen när jag ätit. hela fredagen höll det i sig och var nära att ge upp, antingen upp och lägga mig eller åka hem, samtidigt som jag inte ville. Mycket av nervositeten som släppte, men också oron att kräkas, vilket är det absolut värsta som kan hända, jag har en sådan fobi för det. Att gå upp frivilligt klockan sju en lördagsmorgon är inte ofta. bara ibland. Men nu hade jag inte sovit så mycket under natten heller och vakna med magont...nja inte kul...Frukosten var god sen var det dags att ta in mer nyttig information. Det gick mycket bättre att åka hem, mycket smidigare. Det enda som jag hade lite ångest över var att jag missade brossans inflyttning till nya huset, ville ju faktiskt hjälpa till. Väl hemma och efter en runda med hundarna, hamnade vi hela kvällen i soffan. Måste bara avsluta med att berätta en sak som faktiskt gör mig stolt. Jag intervjuade Annie från kommunen, till mitt examensarbete och hon berättade att hon fick höra från i torsdags från andra från mötet att jag verkade så kunnig i det jag gör, att jag inte alls verkade nervös och att jag visste vad jag pratade om och fick fram allt på proffsigt sätt. Wow wow wow wow måste jag säga och en klapp på axeln till mig själv.