3dje gången hos sjukgymnasten!

I morse var jag lite nervös faktiskt, inför besöket hos sjukgymnasten. men helt i onödan, fick ju inte reda på något ändå. Både jag och Jonas trodde och uppfattade att hon sa att nästa gång skulle jag lägga mig på magen så hon skulle känna och trycka och sånt. Först undersökte hon mig och jag ville bara att hon skulle fortsätta, så jag drog lite "vita lögner" om hur det kändes och så. Hon kunde inte ändå trycka för att jag hade för ont, men jag berättade för henne att jag var så van att ha ont, att det inte gjorde något, att hon bara skulle trycka på och skita i mig. Men nej. Så frågade jag henne om hon kunde skicka remiss eller säga till min läkare på vårdcentralen att skicka remiss för magnetröntgen, eftersom det var enda sättet att se om det är diskbråck. Nej, kunde hon inte eftersom denna läkaren har aldrig träffat mig och han var tvungen att göra det för att kolla. Så det är bara att ringa ständigt ständigt till min neurolog som jag har tid till 7 november, så upptagen är han, men jag kan f-n inte ha det så här. Riktigt less på det, tredje veckan nu och jag ska tillbaka till sjukgymnasten på måndag igen. Jonas får köra runt mig. Men nu har jag i alla fall fått utskrivet tramadol. Men bristningsgränsen har varit. Bägaren rann över i fredags och det kommer lite tårar ibland. Sjukgymnasten tyckte inte jag skulle till Härnösand, men det är om tre veckor och jag ska dit, det är bara så. Jonas är underbar, tack gode gud att han är hemma. Kram...........