Jag mår inte bra!

Så nu har jag sagt det. Ända sen jag kommit hem från Härnösand har jag varit trött, men trodde det skulle bli bättre. Visst, första veckan jag var hemma var väldigt stressig med saker planerade varje dag, men nu efter…..3-4 veckor så känns det som det blir sämre och jag blir tröttare och får mer ont. Lilla minsta fråga till mig och det känns som jag skriker i mitt huvud, orkar inte, vill inte, vill sova.. Har ju saker jag måste göra och som jag vill göra, varför kan jag inte göra saker som är roliga ens? Idag trodde jag att det skulle vara bättre, det kändes bättre imorse, men efter lite dammsugning tog det stopp. Efter nån timmes vila skulle jag upp för att hämta kläder sen ner och duschade. Jag orkade det inte, var helt slut. När jag inte orkade lägga i tvätt i maskinen rann bägaren över och jag satte mig ner och grät. Var helt slut, hela kroppen dunkade, så denna dagen har jag befunnit mig på soffan och slumrat till och titta på tv. I lördags var jag helt slutkörd och kunde börja gråta för lilla minsta på dagen, fast jag inte visade det. På kvällen hemma i Bjärred kände jag mig helt borta, yr och illamående, ont som fasen och jag har en minneslucka från den kvällen. Så skrev jag igår, men orkade inte sitta vid datorn och blogga. Jag kunde inte ens läsa en bok, för tankarna bara snurrade. När Jonas kom hem, gick vi en runda med hundarna och han frågade hur det kändes. "skit", sa jag, sen höll jag inne tårarna samtidigt som jag fick svårt att andas igen och paniken bara skrek inne i huvudet. När jag vaknar känns det som jag har sand och bly i ögonen. Imorse ringde jag min läkare, fick prata med sköterskan som berättade att han har tid i november. Sen berättade jag lite hur det var och hon skulle göra sitt bästa. Tack snälla! Jag känner att jag bara sviker just nu. Det som jag har inplanerat går åt skogen, alla måsten. Idag kunde jag lägga i en tvätt, men sen kom ryggvärken. Helt sjukt, när jag duschade så bara låste sig ryggen, eller det....brakade lixom. Pinsamt, men sant så tog det 15 minuter att ta på sig trosorna eftersom jag inte kunde röra högra benet upp. Nu sitter jag här i soffan, ganska ok, men smärtan känns ju, som is, men jag har lagt allting så jag når allt, telefon, mobil, böcker, papper,mm. Hoppas verkligen det är lite bättre imorron, men allt bara snurrar. Kanske jag ska följa rådet från min psykiater att ta kontakt med psykologen igen, eftersom hon sa efter det där tråkiga att jag behövde det. "Det där tråkiga" känns bara som det blir värre hela tiden oxå.... En vän frågade om jag hade glömt min blogg? Absolut inte!!! Men just nu känns det bara som att jag klagar, när jag faktiskt ska vara glad, jag är ju glad, men så trött på mycket nu..........