trög vecka

I Tisdags hade jag tid hos tandläkaren för en eventuell väldigt liten lagning, så liten att den inte syntes på röntgen, men tandhygienisten vet hur jag är, så det var lika bra. Men när jag väl kom dit och öppnade käften, så konstaterade tandisen att det inte var något hål, så det var tack och hej utan betalning. Efter det, körde jag väldigt nöjd mot Genarp för frukost och film, Gudfadern. När sen Molles och min moster, Helen kom så gick vi allihopa ut för att börja skoga lite träd. Efter några yxhugg och såg, så hade jag så fruktansvärt ont i armar och nacke, så jag satt och tittade på. Jag kom på att jag kunde ju klippa smågrenarna med grensax, det kändes lite bättre. Höll på i flera timmar, med lite fika emellan. Det var så mysigt och som du säkert vet så älskar älskar jag att vara i Genarp och hos mormor.



Dagen efter, på onsdagen fick jag som jag förtjänade och visste. Mina armar kändes som bly och jag fick ha mina två handledsskydd på mig för att överhuvudtaget kunna röra mina stackars händer. Det var väldigt jobbigt att åka till jobbet, men jag klarade det, trots lidandet. Efteråt åkte vi och handlade, Jonas fick ett par Nike-skor 70% rabatt, som en tidig födelsedagspresent. Igår, torsdagen så fyllde mitt hjärta 37 år. Väntade på att han skulle gå ner, vi hade en tid på skolan, så visste att han behövde gå ner då ,annars hade det kunnat ta lång tid. Han gick ialla fall ner och satte igång kaffet, så jag fick en chans att ta presenten, sen sjöng jag mitt vackraste medans jag gick ner för trappan.
Efter skolan åkte vi hem och hämtade hundarna, sen vidare till Genarp med tårta. Ojojoj vad Leo fick springa. Innan vi åkte hem, satt jag i Morfars gamla bil, som moster Helen runt med. Jag bara satt där och blundade och luktade efter morfar. Kommer ihåg när han köpte den bilen, en gammal volvo, han var så stolt. han hade en blå volvo 740 och köpte en ännu nyare, (fast inte så ny), beige volvo 740. Så roligt, jag kommer verkligen ihåg att han var stolt. sitter och ler nu när jag kan tänka mig tillbaka. min älskade morfar. Jag kanske satt där tio minuter, mormor trodde jag var dålig, eller trött, men förklarade för henne. När jag satt i passagerarsätet och blundade, så fick jag minnen när mormor och morfar brukade hämta mig, fick minnen när morfar körde den, alla minnen och lukten kom tillbaka. Det gjorde riktigt ont i hjärtat när jag satt i bilen, men ändå var det skönt att kunna göra det. jag kan ju fortfarande inte se morfar på foto. jag försöker, för jag vill ha han uppe.
Idag var jag och jobbade, gjorde det som var det viktigaste, sen fick jag köra hem igen, klarade inte mer. Nu sitter jag här, har jobbat lite, saknade verkligen att lägga in ett inlägg på bloggen, så....Jag måste måste verkligen försöka följa med Jonas på lilla rundan, på nästan 5 km. Om det så ska ta två timmar, så ska jag gå den. har ju fasiken inte kunnat träna på hela veckan. Är så jäkla trött på det.

Puss till hjärte- morfar