Hycklare?????

Är jag en hycklare?
Jag och Jonas pratade om det innan idag. När jag var ensam så hatade jag verkligen denna dagen för att man just kände sig ensam och det är "kärlekens dag". Jag ville gräva ner mig, jag var ledsen, ville inte träffa någon den dagen. Nu när jag har Jonas ska allt vara så putte-nuttigt med present och blommor och skit, rent ut sagt. Imorse la jag en kasse från Brothers med två boxer som jag köpte i julas på rea, han märkte inte den (den låg under en filt). Jag bad om filten, fattade han ändå inte. Så jag fick säga till honom. han blev glad, det fanns hjärtan och flygfän på boxerna. Jag tänkte först att jag skulle ge dem när jag kom hem från vårt "projekt" med Tjejjouren för att se om han hade köpt något till mig och "ha en anledning" att bli stött, men som vanligt kunde jag inte hålla mig. Varför, varför är jag så? Det gäller inte bara denna dagen, det gäller alla högtidsdagar, speciellt jul, påsk och födelsedagar. Det ska vara så perfekt och man ska fira, man ska...ja....Så har det alltid varit i min släkt, att när det är påsk och jul så är det på ett visst sätt enligt mig. Julen SKA vara som alltid förr och om det inte är så så blir det så fel. Kan någon förklara det?
Hjärta <3 till dig