Pencillin igen

Men nu är det ingenting med armhålan. Sen jag slutade med pencillin så har jag fått blåser i munnen. Inget ovanligt för mig att jag får det efter en stark kur, speciellt när jag varit inlagd för då har medecinet tagit kål på m så har jag haft blåser på insidan av tandköttet och det blev fler och fler. Ringde hematologen, men skulle höra av mig om det blev mer och värre. I fredags började jag få ont i högra ögat och igår (lördagen)när jag vaknade hade jag fruktansvärt ont i hela högra sidan från kinden till tinningen och ovanför ögat. Eftersom jag blev opererad i det ögat för en "söndrig tårkanal" så blev jag lite mer orolig och ännu mer när Jonas sa att jag var svullen nedanför ögat, så jag ringde vårdcentralen, men...nja, nej. Efter lite feedback från mamma och pappa så vågade jag ringa hematologen och det ångrar jag inte. Läkaren som ringde tillbaka tyckte inte alls det var pinsamt att jag ringde till dem om detta. Han föreslog att jag skulle börja med en kur pencillin igen, heracillin, lite starkare. Så det är bara till att börja igen, med citodon som smärtstillande.

På tal om annat, snart är julen här och hur mycket jag än planerar så blir det för mycket. I fredags ringde jag Camilla och frågade om jag kunde komma in vid tolv-tiden istället. Mina handleder värkte väldigt mycket, var helt slut i kroppen och kände mig väldigt stressad med mycket att göra och en rygg som kändes som knivhugg.
Jag vet inte varför, efter alla dessa år så skäms jag fortfarande när jag måste ha på mig mina handledsskydd. Det är precis som att jag skymtar med min värk och att jag har ont och jag vill ju inte att någon ska veta, trots att jag vet att alla i min omgivning vet.
Varför är det så att man skäms? Jag kan ju inte hjälpa det?!
Ialla fall så åkte jag dit och jag försökte faktiskt gömma skyddet på min handled, egentligen behöver jag nu till båda, vet inte om det är för kylan. Camilla vet ju allt om mig, men ändå så känner jag så, kanske för att jag vill verkligen visa vad jag kan och vill och att jag vill ännu mer än jag visar just nu. Fast jag kände att jag inte var på topp, så var jag där och det räknas nog. Det kändes skit att jag kände mig tvungen att ta upp att jag kanske bara kunde jobba två dagar i veckan fram till nästa år, men jag känner att om jag inte ska stupa för stress, värk och allt annant jag går runt med i tankarna så behöver jag nog det. Nästa år ska jag vara bättre!!!!