(Skitont i huvudet, svettas och fryser om vartannat, tankarna går, kroppen skriker att jag måste ta det lugnt. Det känns som ett krig mellan min hjärna och kropp.
Jag går upp, sätter igång kaffekokaren och går ut med hundarna. Då kommer tårarna. Jag känner mig stark, men det var kanske innan jag var hos neurologen. Vi/Jag är en människa, hur kan de behandla en så? Jag var på utredning en vecka med hotell och fin mat, sen smärtrehab i fyra veckor.)
Ja, detta skrev jag för en vecka sedan och dagarna som har gått nu har varit väldigt jobbiga.
Jag var hos neurologen på tisdagen, med förhoppningarna att jag skulle få ett läkarutlåtande, vilket jag hade hört att jag skulle, men nu blev det inte så eftersom han hade fått höra annat från..någon.
Så ledsen och arg var jag, Jonas var nog bara arg efter det mötet. På torsdagen skulle jag och min mentor från Kävlinge åka till arbetsförmedlingen i Eslöv. Jag tyckte inte det gick så bra. Efter att jag hade berättat om mina funderingar om hur FK funkar och tänker och hur de tänker så fick jag en kraftig panikattack. Jag började få svårt att andas, darrade och visste inte vad jag skulle ta vägen, så jag gick ut och min mentor följde med. Satte mig på trappan, men det funkade inte, så gick in och satte mig på toa och började gunga fram och tillbaka och grät hysteriskt. Min mentor gick för att hämta min väska där sobril låg. Jag lugnade ner mig lite och vi gick tillbaka, men det var så otroligt jobbigt att sitta där. Jag kunde inte koncentrera mig och när vi äntligen var klara, för jag ville bara därifrån, så skulle jag prata med informationsdisken, som tur var fanns min underbara mentor bredvid mig så hon fick förklara. Hon fick en kram och jag åkte iväg för att handla, just då ringde Camilla så då brast det igen. Kunde inte prata alls länge, för då hade jag inte klarat att handla och sen köra hem. Sen var jag på soffan hela dagen, var totalt slut och ledsen med magont utav helskotta. Nu har Jonas blivit varslad och vi tänker mycket på hur vi ska klara det och om vi ska kolla efter hyreslägenheter, för hur vi än räknar på det får vi inte ihop det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar