tre veckor exakt!!!!

Idag har jag varit hos min psykiater för en vanlig kontroll. Jag sa till om intyg på engelska om mina medeciner, så jag kan ta med dem på resan.

OM exakt TRE veckor reser vi till Las Pitas på Gran Canaria. Vi är nu elva stycken som ska resa, tre fick tyvärr hoppa av, tre roliga personer så det är tradigt...vi får ta massor med foton till dem...
Jag är väldigt nervös och det lär bli värre om jag känner min panikångest rätt. Jag är inte rädd för att flyga, men eftersom jag har hål på ena trumhinnan så är jag rädd att det ska göra ont i öronen. Och ont i öronen är något av det värsta som finns. Jag fick tips att köpa på apoteket och det ska jag göra, det får kosta vad det vill. Sen är jag nervös för hur det kommer vara där nere angående min värk, men jag får ta det som det kommer. Om jag skulle bli sjuk i tex halsfluss då jag brukar bli inlagd...Tänk om man blir matförgiftad, tänk om man kräker på planet, tänk om jag får panikångest på planet och barnen ser detta? Ja, massor av sådana tankar. Det är min första semester med flyg till varmt land. Men jag känner mig säker och trygg med de personer jag ska åka med, så....

Det är väldigt mycket man måste fixa inför resan, som att få intyg till alla medesiner, alla regler som finns...jisses.
Som sagt så gick det bra hos psykiatern, eventuellt ska vi trappa ner min ena medecin efter årsskiftet. Det kändes konstigt när hon berättade vilka framsteg jag gjort det sista åren, med tanke på.
Jag trivs verkligen på min arbetsträning, jag älskar tjejjouren, mina underbara vänner, joursystrar, familj, släkten, min underbara mormor, Jonas,ja jag har väldigt mycket att vara glad för. Jag berättade för min psykiater att jag har lättare att se det positiva i det negativa, vilket jag inte har kunnat göra innan, det känns som att jag för första gången på sådär tio år faktiskt kan se en framtid med att int ebara vara hemma och vara sjukskriven, utan kunna hjälpa. Jag har väldigt många jag har att tacka för att jag mår som jag gör. puzz o kram