vilken dag..klumpar i magen

Livet är verkligen skört.
Jag förstår inte varför man ska vänta med att säga fina ord innan det kan vara för sent.
Nu är det inte så allvarligt som det låter, men hade kunnat.
Min älskling har fått lära sig en dyr läxa idag. Tyvärr fick han åka in till akuten och bli inlagd, men kanske nu han kan lyssna på mig och speciellt på sin kropp.
Han har varit väldigt trött och seg i huvudet. Har hållit på som en fåne i badrummet för att det ska bli klart och för att glädja andra, men det är inte lika viktigt som hälsan.
Han började nattskift i onsdagskväll och skulle bara jobba tre nätter eftersom han tagit ledigt för min skull. Men på torsdags morgon kom han hem redan fyra på morgonen. Jag vaknade till, men tänkte mer förrän efter sådär en minut. Skit, min klockan går kanske fel eller så är han sjuk, så jag frågade. Jo då hade han kräkt tre gånger på jobbet. Jaha. då for jag upp och tog tio vitpepparkorn (för säkerhetsskull). Sen tog det en timme innan jag somnade igen eftersom jag låg och tänkte på allt jag fick ändra i min fredagsplanering. Men han fick inget mer...uppkast, jag har svårt att skriva det andra, får panik bara där.
Jag fick följa med och köra för att hämta barnen sen fick han lägga sig igen. Ja, han var ganska risig.
Idag ville han att jag skulle ringa min mamma och fråga vad det kunde vara. (mamma= expert) eftersom han tyckte det kändes som mormor beskrev för någon vecka sen. Han blev andfådd, ont i bröstet m.m Ringde sjukvårdsupplysningen efter mammas råd, men nr 48 i kön. Då sa Jonas själv: kanske vi ska åka in.
Då är det läge att göra det, eftersom han är lika envis som jag, men något sånt kommer ur munnen så är det allvar.
Packade in barnen i bilen. Sen iväg, lämnade honom vid akuten sen åkte vi vidare till kusin Melvin för fika.
Sen vidare till bjärred för att hämta grejor där Jonas äntligen ringde. Han är inlagd eftersom ekg visade något.
Kanske han hade fått en propp eller infarkt, de vet inte än.
Det enda jag kunde höra vad mig själv säga "inte gråta, inte gråta, inte gråta"
(ego)
Vi åkte därefter till netto, där de fick varsin fleece, en spiderman och en snövit. Vi köpte även film "åsnan" sen hem för att gå ut med hundarna, sen beställde vi faktiskt pizza.

Nu har de somnat, de sover uppe hos oss. Det gjorde de förra natten också av andra skäl....lugnast för mig också kan jag säga.

Jag och jonas säger att vi älskar varandra nästan varje dag, utan att det blir automatiskt. Men nu känner jag verkligen att det inte räcker.
Jag älskar verkligen honom.
Han är min trygghet, mitt allt, det alltet han kan vara utan att man tar honom för givet.
Jag är kanske lite hård mot honom ibland, jag kan inte vara lätt att ha att göra med när jag klagar på värken och man ibland/oftast tycker livet är rättvist.
Men man har även så lätt att glömma det lilla lilla som verkligen räknas.