mycket jul o mycket glatt humör

Det hör väl till julen...
Jag är en väldigt traditionell tjej som vill att julafton ska vara exakt som den alltid har varit. Det börjar med att jag vaknar o säger "god jul" till mig själv. Ego som jag är....
Men nu för tiden har julmorgnarna varit olika sen man blivit sambo, men detsamma sen klockan 15.05
Just 15.05- 15.10 har vi anlänt till Genarp. Man hör slutsignalen på "tomtens julverkstad" när man öppnar dörren och då vet man att det är som det ska, för tydligen ska man missa just den som är den bästa. Sen ser man resten, dricker glögg, äter mat, öppnar klappisarna.....

Detta året skulle jag fira med Jonas familj i Staffanstorp.

Dan innan hade vi bestämt oss för att åka till Genarp, måste träffa mormor, men ovädret gjorde så vi inte kunde, ledsen blev jag såklart, men säkerheten är väl viktigast. Jag o Jonas skulle träffa min pappa i Lödde, på center syd för att byta julklappar. Han fick två (!) kramar och berättade glatt att äntligen skulle jag få se tomtens verkstad.

MEN...fy fasen va fel jag kan ha. Det blev som traditionen, jag missade verkligen tomten detta året oxå, fast nu var det vädrets fel. O jag missade ännu mer när jag blev jättenojig för att Jonas kräkte direkt vi kom dit. Så efter att jag hade tagit mina 10 vitpepparkorn och till slut en sobril, så satte jag mig ner med Melvin o tittade.
Vi skulle sätta oss o äta när jag märkte att tjejen inte åt och hon började gråta, så jag tog henne i handen, gick in i hennes farmor o farfars sovrum, stängde dörren, lugnade henne och frågade vad som var felet. Efter ett djupt andetag berättade hon att hon var rädd att pappa skulle smitta henne och hon var rädd för att kräkas. Vi hade alltså nästan samma tankar, men jag fick ju lugna ner henne o berättade att det kan vara bra att kräka, eftersom då kommer giftet ut, (som petra snällt har berättat för mig, tack petra L)
Hon blev lugn och åt lite.
Allt blev mycket mycket bättre när Tomten kom med klapparna.
Melle, ett halvår gammal var väldigt duktig, han fick så mycket att man till slut inte kunde se honom

Vi filmader såklart allting o mycket höga skratt blev det. Nu är det så tråkigt, men jag måste verkligen sluta skriva för idag, ska åka till mina föräldrar i Bjärred på en andra julafton.