lättstressad......

...så det är inte sant!!

Imorse medans jag väntade på att Jonas skulle komma tillbaka med hundarna från rundan tänkte jag på hur dagsschemat skulle se ut.
Jag blev stressad och började darra, bara för att jag tänkte (kanske bevis för att man inte ska tänka så mycket)
Dagen kan beskriva som hit och dit och hit och dit, fast roliga hit och dit-platser.
MÅSTE ha kläder som inte sitter åt OM jag skulle få mer ont.
MÅSTE till apoteket och ta ut sobril, har bara EN kvar.
MÅSTE ha med mitt pencillin.
MÅSTE ha med vatten i bilen, om jag skulle behöva ta en sobril eller huvudvärkstablett.
MÅSTE ta med något litet att äta, OM tabletten skulle fastna.

En bråkdel av alla MÅSTEN som helt plötsligt kom upp i huvudet.
Dessa måsten MÅSTE jag bli av med.

Dagen blev ändå helt perfekt. Jonas kom (!!!) hem, vi körde iväg till centersyd och hittade världens sötaste byxor, body med krage och en kofta till lille Sixten som är elva dagar idag.
Vi köpte även världens coolaste och gulligaste strumpor till honom.


Jag ville oxå ha ett par, men fick bara i tre tår, såköpte ett par till Melle m, så jag kan snusa på dem
Anna, en av mina äldsta vänner fick barn 10-10-10..så coolt (lite avis) till en liten Sixten.
Efter kläderköp och bullköp och även en blomma så åkte vi ivrigt dit där, mitt dumma jag ringde på dörrklockan, men som tur var vaknade han inte. Massor med kramar och gratulationer med fika.
Precis när vi satt oss ner så hörde man lille gossen, jag reste mig ju såklart fort för att se honom och jag kunde inte hjälpa det, men tårarna hälsade på i ögonen.
helt underbart, det är faktiskt ett mirakel, så litet och så livlig o bra lungkapacitet.
Jag fick såklart hålla honom och tårarna fortsatte att komma, eller rinna över. Han var lite hugrig, så Anna gick och ammade och Mikael svarade i telefonen som ringde, Jonas åt ost och klappade mig lite, då kom de andra tårarna, sorgtårarna, för helt plötsligt gjorde det så ont i hjärtområdet, samtidigt som jag var så glad för deras skull...En konstig känsla.
Efter två timmars prat och lite skratt så fick vi lämna den nya familjen för att jag skulle lämna Jonas på jobbet. Snabbt inom macken och handlade kanelsnäckor, åtta till hans jobb o två till Malin och mig. Sen raka vägen till Svalöv för en dag med Malin och Wille.
Roligt som vanligt, hade mycket at prata om, vi skapade en facebook-sida till Wille-killen. Åkte hem vid sex-tiden, direkt ut med hundarna en lång skön runda och lycklig var jag när jag såg att Henry inte hade kissat....
Sen satte jag mig i soffan och stannade där nästan hela kvällen, tills jag skulle åka o hämta Jonas klockan elva på kvällen. Hundarna fick naturligtvis följa med.....

Anna, om du nu läser detta, så ta det inte på fel sätt. Jag är så otroligt glad för er skull, bara jag som är lite fjantig när det gäller barn....hoppas vi ses snart igen....kram från en trogen barnvakt