Kim , 25 år, hade varit arbetslös i
drygt 1 år och kom ingenstans genom AF
eller andra aktörer. ”Sedan första dagen i
projektet har jag gjort stora framsteg, jag
ska börja på praktik nästa vecka. En plats
som jag fixat själv!”
Ingela Cronholm, 33 år, arbetstränade
på ett dagis under 3-4 år men skulle sedan
in på Smärtrehab för sin fibromyalgi så
arbetsträningen avslutades. ”Mitt mål
just nu är varken att praktisera eller söka
jobb, jag har varit sjukskriven i 10 år.
Handläggaren på Försäkringskassan tyckte
att jag behövde börja träffa andra människor igen. Så
jag mjukstartade genom att bara delta i en mindre grupp
bestående av människor som liksom jag inte orkar mer
än 1 gång i veckan. Jag stortrivdes med en gång och nu
har jag lyckats komma upp i 2 gånger i veckan! Även om
jag har jätteont så går jag dit, jag mår ju så mycket bättre
av att vara med de andra.”
Mentorernas helhetssyn är bekräftad
Starten handlar om att mentorerna kartlägger oss och vi
använder bl.a. en utvecklingstrappa där vi får fundera
över på vilket trappsteg vi befinner oss och detta diskuteras
sedan i olika samtal med mentorn. Även om man inte
lyckats klättra uppåt i trappan, eller t o m har gått bakåt
så känner man ingen press, alla jobbar på i sin egen takt
eftersom vi har så olika bakgrund och livssituation, berättar
Ingela.
Vi jobbar jättemycket med grupparbeten med olika teman
som självkänsla, kroppsspråk, hur man kan hantera
och övervinna svårigheter som alla drabbas av i livet,
säger Kim. Ja, och så uppskattning, säger Ingela. Vi diskuterar
alltid väldigt öppet i gruppen och just positiv
feedback och uppskattning, där man får höra goda saker
om sig själv från andra, har lärt mig jättemycket om mig
själv, slår hon fast.
Kim fortsätter: Det är en stor blandning av människor i
projektet, olika åldrar, olika yrken, arbetslösa, sjukskrivna
och de som aldrig har jobbat. Till att börja med var det
lite jobbigt men nu tycker jag att man kan hitta bra stöd
och bollplank i gruppen, människor som kanske har löst
just de problem man själv har. Det känns skönt att inte
behöva skämmas för sin situation som man ofta gör när
man träffar andra människor, säger båda. Dessutom är
mentorernas bakgrund från arbete inom t.ex. Socialtjänsten
en hjälp när det gäller regler och sådant. De tror på
oss till skillnad från myndigheterna där man ofta känner
sig ifrågasatt.
Det vi gör i projektet är mycket mer givande än att bara
sitta och söka jobb i 6 timmar varje dag, jobb som man
fixar en ansökan till på långt under en timme. Vi har
alla var sin mentor men jag måste säga att jag känner
stort förtroende för alla mentorerna, jag kan snacka med
vem som helst av dem. Ingela flikar in: mentorerna tar
upp väldigt bra saker som preparerar en för att praktisera
eller börja söka jobb. Saker som handlar om självkänsla,
omtanke och uppskattning vilket alla behöver.
Mål – mål – mål!
Kim berättar: Vi arbetar jättemycket
med egna individuella
mål – först lär man sig hur man
sätter upp mål. Sedan sätter vi
riktiga mål, både små och stora
mål, på både kort och lång sikt.
Detta sker var och varannan
vecka och vi får tillsammans med mentorn utvärdera hur
det har gått, vad som har varit svårt och hur man kan göra
istället. Har man varit arbetslös länge är det lätt att man
blir slapp därför att man tappat motivationen och självförtroendet.
Hos Arbetsförmedlingen eller andra aktörer gör
man sällan eller aldrig några uppföljningar av om man når
sina mål eller ej, så det är stor skillnad här!
Ingela säger: för mig handlar det om att på lång sikt skriva
CV och aktivt söka arbete men just nu handlar det om
små mål som att träna, cykla, få rutin i vardagen. Kim
flikar in: mitt mål är att söka ett visst antal jobb denna
vecka och att fixa en praktikplats på egen hand. Jag valde
ut Elgiganten som jag först mejlade till och sedan åkte jag
dit och besökte dem. Det var ett stort steg att ta, en hög
tröskel att våga ta sig över, och jag är så nöjd med att jag
ska börja praktisera där på måndag! Jag har ju kommit till
den punkten att jag verkligen vill komma vidare och då är
det bara att köra på. Ingela inflikar: Jag tror att detta kan
vara en inspirationskälla för de andra i gruppen också.
Kim fortsätter: Jag har ju hört många historier om vad de
andra har gått igenom i livet och de har ändå tagit sig vidare
– och då kan jag också, känns det som!
Man kan konstatera att båda trivs mycket bra med att
jobba målstyrt, just därför att målen är individuella och
känns realistiska utifrån den situation man befinner sig.
Ingela berättar: på fredagarna har
vi olika föreläsare som fungerar
som goda exempel, jag känner också
mer och mer att kan de så kan
jag! Ibland är det studiebesök istället,
t.ex. företag som informerar om
hur de tänker när de anställer. Kim säger: det som är så
bra är att vi deltagare kan påverka vilka personer eller
företag som vi vill ska komma eller besöka.
Något som saknas eller skulle förbättras?
Båda är överens och säger: Vi kommer från olika myndigheter,
har ibland väldigt olika livssituationer och olika
behov. Ibland måste man vara med i aktiviteter som kanske
inte känns helt meningsfulla. Ett studiebesök på ett
visst företag i en viss bransch kanske inte känns så givande
för mig.
Det positiva överväger absolut det negativa! Mentorerna
har verkligen ambitionen att hitta det som är meningsfullt
och roligt för de flesta i gruppen, sedan kan inte allt passa
alla.
http://www.ambassadorsutveckling.se/files/Nyhetsbrev%20nr%203-2010.pdf
Positiv utveckling för deltagare i Jobbinvestering
ÅRGÅNG 2, NUMMER 3 SIDA 2
Sara Enetoft Jennie Karlsson
”Vårt mål är att lotsa
människor rätt på
arbetsmarknaden - en
arbetsmarknad för alla!”
Pär Lindkvist
Våra proffsiga mentorer i Jobbinvestering
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar