jag önskar jag kunde berätta hur mycket jag älskar värme, som alla andra, men ännu ett bevis att jag är lite annorlunda...jag hatar värme...tack vare min fibro så får jag ännu mer ont, ett tryckande och värmande värk.
Så otroligt ont i huvudet, veckan som gått, har jag inte blivit människa förrän vid tre fyra på eftermiddagen. Då har huvudvärken släppt lite, mina tre ibumetin som jag fick dela upp gör äntligen lite nytta. Huvudvärken som göra att jag blir väldigt yr o illamående släpps även lite, när jag har lagt vetekudden, som jag alltid har i frysen, på mig på axlar o tinningen. Det är verkligen inte kul att inte kunna sitta i solen mer än kanske halvtimme innan det pulserar i huvet. Tanken på att värmen bara har börjat gör att paniken stiger.
Men jag ska verkligen inte klaga, jag har nog en av de mest förstående pojkvän som finns, inget klagande från honom, inga krav, inga sura minor om inte maten är påbörjad eller ens tänkt ut vad vi ska äta opch det är väldigt skönt.
Han å andra sidan sliter som ett djur, först på jobbet sen på huset, så ordentlig som han är. Jag har hjälpt till lite, men mest har han skrapat o målat fönsterbläcken, målat grunden på huset o kanterna på huset, grävt upp nästan hela rabatten, för att jag vill lägga sten, målat taket inomhus, rensat ogräs o massor av annat som jag inte visste tillhörde husarbete..
Som tur var kändes det lite bättre på midsommar, vi spelade då kubb, kastade frisbee, de påpekade att varenda gång jag skulle fånga dewn lät jag som en apa. Vi spelade badminton, men den fruktansvärda eftervärken som som sagt dan efter, började på kvällen.
som tur är så kan jag röra mig bättre på eftermiddagen, men att hela tiden har i tankarna att"jag ska inte göra för mycket eftersom jag har planer dagen efter" det är jäkligt frustrerande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar