Jag vaknade klockan sju, men gick inte upp förrän halv åtta, tänkte inte på att Jonas låg bredvid och behövde sin sömn utan att min väckarklocka skulle väcka honom var femte minut.
Som en inrutad rutin tog jag med mig kläderna jag lagt fram kvällen innan och gick ner, satte igång den redan förberedda kaffekokaren, släppte ut hundarna och satte på tvn. Sen behöver jag sitta i soffan cirka 15 minuter, ibland mycket längre för att resten av kroppen ska hinna vakna och stelheten ska bli mindre plågsam. Det ända jag skulle göra denna morgonen var att klä på mig o göra vid mig, ingen frukost, den skulle komma senare.
Skulle vara hos marie vid nio och innan det till netto, men det var ju bara det att netto ÖPPNADE nio, så fick sitta och halvsova med ljuv rockmusik i bilen. Sen fick jag vänta lite längre eftersom det är ju pinsamt att komma först in till affären, jag var den femte personen. Handlade bröd, mjölk, bananer, bulle o kaka.
Sen äntligen kom jag till marie o linn, fick ett stort smajl av linn...härligt, fast hon var lite lite blyg, vilket hon inte brukar
Marie ska på konsert till helgen och jag frågade ut henne om hon inte var nervös.
VARFÖR DÅ?? frågade hon
är du inte rädd för att bli sjuk, bli sjuk innan eller under tiden
tänk om du måste kräka?
tänk om du måste gå på toa illa kvickt?
tänk om det blir bråk?
Där kommer ju vara massor av folk
tänk om du måste på toa och där är lång kö?
tänk om du sitter runt folk som har druckit mycket och är "farliga"
tänk om det händer nått?
Hon var inte nervös för något av det.
Sen tänkte jag att dessa frågor har man alltid i huvudet, gånger 1000, varenda dag man har panikångest. Man är alltid rädd för något och man måste ha en bra plan B och plan C, planer så långt alfabetet når.
Jag berättade för min psykolog om fredaskvällen och om alla mina planer, berättade lite för marie. Det låter galet, men så är ju min värld.
förhoppningsvis ska den bli bättre, jag jobbar till 1000 procent för det.......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar