Varför ska inte ofrivilligt barnlösa få samma ättigheter som de som kan få barn??
Vi son inte kan på naturlig väg har det ändå jobbigt. Varför ska det ta ett antal år och undersökningar och godkännadne när det finns tjejer/kvinnor som mot sin vilja föder och de som får barn under dåliga situationer, varför ska inte de granskas?

Vi går igenom ett helvet redan, en sorg för att vi inte kan få ett kärleksbarn.
Bakslag hela jäkla tiden!
När något börjar gå bra, så känns det som bakslaget blir värre, två steg tillbaka.
Är det lönt överhuvudtaget att kämpa?
Va är det för fel på mig?
Mina drömmar försvinner sakta OCH säkert.
Varför ska jag ge upp mina drömmar och mål för att jag är sjukskriven för en massa skit?
jag kan ju inte hjälpa det!! Jag har inte bett om det.

Bakslagen är nog de tuffaste man kan få.
Jag har börjat arbeta hårt med mig själv, trappat ner på mina antidep.medeciner, försöker att inte ta sömntablett, har inte tagit på 20 dagar, minus de fem när jonas jobbar natt.
Jag börjar få en fungerande rutin i vardagen.
Har i tankarna varje dag "SMÄRTAN SKA INTE VINNA"
Måste våga vara mig själv, jobbar med självförtroendet och självkänslan, försöker lyfta upp det jag är bra på.
Blir mer och mer öppen om mitt liv, har faktiskt märkt att det är intressanta saker jag har varit med om och många lyssnar faktiskt när jag berättar om det jag vet.
Jag kanske kan hjälpa istället för att stjälpa.

Jag ska faktiskt börja vara STOLT över att jag har övervunnit co kämpat i ELVA år. (jag kämpar fortfarande)

Sen 17 års ålder har jag vetat att jag inte kan få barn på naturlig väg, nu känns det väldigt omöjligt.
Man är lycklig en tid, sen kommer bakslag och då får man backa två steg tillbaka.
Måste man straffas mer än vad man redan har förtjänat? någon gång lär det ta stopp.

För en gångs skull ska jag vinna- jag vet bara inte vad jag tävlar mot....