Äntligen finns det något mer arbetssamt i livet.
Jag STORTRIVS i projektet och för att utmana mig själv och panikångesten ska jag börja gå i den stora gruppen på tisdagar, då de ska prata om självkänsla och självförtroende. Det känns som man är en tillgång till gruppen, kan faktiskt komma med några inflikar och tips och jag får lika mycket tillbaka.
I den stora gruppen har jag bara varit med en gång, men det gav mig väldigt mycket och längtar tills nästa tisdag. Jag går fortfarande i "fredags/lilla gruppen" och fast det är tusen motstånd när man stiger upp på morgonen så känns det så underbart att man har klarat av att åka dit och gått upp tre våningar och vara vid "medvetandet" halva dan, då vi slutar 12.
Sen ska jag förmodligen börja i en ångestgrupp som min psykolog har anmält mig till. Nu har jag jäklar gett mig backen i att jag SKA bli bra från panikångesten. Jag kan inte säga frisk, man blir aldrig riktigt av med den, men så jäkla mycket bättre på att hantera den- det är viktigt.
Något mer har kommit till insikt-- när jag var hos min psykiater förra torsdagen tog jag upp att jag inte mår sådär jättebra och föreslog att vi kanske skulle ändra medicineringen. jag har varit väldigt anti mot det, men jag vill verkligen må bra och bli bättre, så jag har minskat mina antidep för att lägga till en annan medicin. Jagh försöker även somna utan sömntabletter, går inte så bra, men jag har viljan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar