Först vill jag tacka min vän Tess som peppade mig igår.
Jisses vad jag fick bråttom till flowinen, jag som skulle köra halv fem, det var då vi la på, så jag fick bre nån macka o ha en fullkornskaka i bilen, men jag kom i tid.
Väl på flowinen försvann min energi, så jag kunde ju absolut inte göra så mycket, tränade lite ben och mage.
IDAG har jag gjort något stort!! (i min värld)
Egentligen är det ingenting för en normal människa, men jag som är lite koko-knäpp betyder det mycket och det var länge sen jag kände en sådan stolthet, fast nu känner jag mig bara lite mesig för att jag gjorde sådan stor sak av det.
Jag var ialla fall på VIKENBADET i Furulund, var nervös, men tog mig i kragen och gick in, tre personer tittade på mig och frågade om jag ville ha hjälp...ja, sa jag lite darrigt på rösten, sen tänkte jag...nu eller aldrig.
Jag frågade en massa saker och jag fick svar, gick runt och kollade träningsrummet b.la. Men hela tiden bad jag om ursäkt för mina frågor och för att jag var nervös och darrade. När jag till slut fick alla svar jag ville ha, sa jag att "ja, nu ska jag gå, så ni kan skratta åt mig".
De uppfattade det väl inte så som jag gjorde. Meddetsamma jag kom ut ringde jag upp Tess för att berätta att jag hade klarat det, sen mamma. Jag var så skakig, men glad och stolt så jag fick vänta lite med att köra iväg.
Sen ringde jag runt, men de enda jag fick tag på var min pappa och brossan och mormor.
Jag åkte och handlade lite på maxi, scannade själv, men jag var så trött i huvudet och yr efter nervositeten att jag började få lite panik, så ut fort som ini från affären.
Nu.....ett par timmar senare så känner jag mig så jäkla mesig, det är väl inget att brusa upp för.
Jaja.....man ska väl vara glad för det lilla man kan.......
ps. när jag sedan tankade på schell, såg jag en medlem från mc-gäng......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar