...redan.!!
en vecka i Simrishamn och jag kommer inte ihåg hälften ens.
jag som hade förberett mig, men hur då????
Det var samling klockan 10.00 och hela gruppen fick träffa teamet på RMS, vi presenterade oss och jag kände faktiskt redan ett lugn med denna gruppen.
När psykologen och (kuratorn) började föreläsa om de första plågsamma månaderna med "att leva med värken", så började jag få lite panik. Det han sa, stämde nämligen in på mig och hur jag har tänkt och agerat.
Till slut blev det för mycket. Jag kunde inte gömma skakningarna och tårarna började flyta över, så jag ursäktade mig "jag måste gå ut, klarar inte detta"
Det var så typiskt, för 15 minuter senare var det lunch, så gruppen såg mig sitta o skaka och böla. Psykologen satt och pratade med mig, jag fick beskriva känslorna, skammen, vreden.
Jag hoppade över lunchen, skämdes för mycket för att visa mig, resten av dagen kände jag mig utmattad, så jag var i alla fall lugn.
Från gruppen var vi fyra stycken som skulle sova över på hotell SVEA, så på middagen fick jag förklara min dag och de förstod...såklart.
På TISDAGEN körde mina känslor över mig lika mycket.
ONSDAG OCH TORSDAG berättade jag för teamet att jag inte alls hade varit beredd på mina känslor, jag totalkrockade.
Efter de berättade hur det kom sig, kände jag mig lugnare, för det är ju inte så konstigt om man har värk varenda dag i tio år och fortfarande inte vet hur man ska handskas med situationen så blir allt som en berg-och-dal-bana.
FREDAGEN hade vi sista föreläsningen och träffen innan helgen. Jag fick berätta för arbetsterapeuten hur min vecka hade varit. Att jag inte kommer ihåg NÅGONTING av föreläsningarna, har så svårt att koncentrera mig o minnet ska vi inte prata om, men hon förstod.
Jag körde inom Genarp och besökte MORMOR, var där till kvällen och vilade, åkte och handlade, moster Helen höll mig sällskap.
Vad skönt att komma hem och fy vad jag hade saknat reklamen, jag hade fått mycket post också. Anna, som hade varit min personliga brevbärare, hade staplat högen på en stol. Satte mig ner, gick igenom reklamen, öppnade breven, mest från sjukhus. Bl.a ett som förklarade att jag INTE får utbetalt reseersättning från förra gången i simrishamn.
TÄNK vad ett litet brev kan få en att känna sig.....tröttare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar