panik på bussen.....pappa "räddade" mig..

Idag var det dags att åka bussen, 126, till lund för tiden hos psykiatern...
det skulle bli en intensiv o kanske lite jobbig dag, eftersom jag hade först en timme hos psykiatern, sen en timme hos psykologen.....
jag satt och väntade på bussen o kände mig helt ok, men ju mer jag tänkte på att jag skulle åka buss, desto värre blev paniken....det värsta var ju att den var full, så jag hade ståplats, men kände att jag skulle få välja utgång..antingen hoppa av vid flädje, eller prata med nån...efter många uppringningar svarade pappa, så han var underbart snäll att prata med mig från lödde-motorvägen till lunds sjukhus......
gölligt
tack pappa!!!!!!!!!

det var andra gången jag träffade psykologen, en manlig, men jag fick förtroende för honom, vi satt och snackade nästan två timmar förra gången...
det är min ångest och panikångesten som jag är såå fruktansvärt trött på och det verkar inte vilja gå bort, så....vi får väl se....