jag får nog börja tänka om...om igen.
jag är en person som älskar att handla....till andra, små saker, gulliga saker....för mig visar det hur mycket de betyder för mig....
men när ska jag börja tänka på mig själv? (säger många)
Där var ett repotage i lyxfällan förra omgången om en kvinna som älskade att ge presenter, (kanske bara för 10kr), men det blir ju också en summa till slut.
Då sa min mamma att det var sån jag också var...men vaddå...sån e jag....
jag älskar att göra människor glada.
Nu får vi skippa husletandet helt, ialla fall i minst ett år framåt, om inte Jonas har sån tur att få nytt jobb. Men "den som väntar på nått gott, väntar inte för länge)...eller får vänta länge.
Jag tycker om att bjuda hem folk och träffa kompisar, åka runt, men nu och längre bak i tiden har jag fått tänka om. Jag som vill ha en stor middag för våra kompisar, det behöver inte bli dyrt, men det bli ju ändå pengar. Jonas har rätt när han säger att om man inte har pengar, kan man inte spendera....självklart kan man inte det, men det är tradigt att inte kunna bjuda tillbaka...
Där har jag en stor hög av dåligt samvete till vissa personer, men att inte kunna jobba, försörja sig som vanligt, det i sig, är ett jobb i sig.
Det är inte som man tar för givet att bli bjuden eller att man är otacksam. Skälet är att vissa har det bättre ekonomiskt och vissa har inte alls, synd att det ska betyda så mycket.
Jag vet kanske inte vad jag pratar om.
Jag är, hur som helst, stolt över min storebror, han klarade vasaloppet i måndags ....grymt imponerad!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar