..såg just "svenska hjältar" på treans kanal om cristoffer, som var med om en fruktansvärd tågolycka och som verkligen har kämpat och kommit igen i livet, trots all motstånd....
då kan man inte låta bli att tänka på de problem man går omkring med i huvudet varje dag.
inte det att jag tycker synd om mig själv, men kanske jag kan tänka att jag kan väl få lite hjälp på vägen, när man hela tiden tänker på hur man ska klara vardagen o framtiden med värken, att man ibland inte vill gå upp ur sängen, man måste ta tag själv i att skaffa ny läkare, försöka hitta olika medel, så man klarar av värken, oron o den dagliga paniken.
men jämfört med honom är det ingenting....
sen ska och kan man ju inte jämföra olika motgångar, man tar det på olika sätt....va vet jag...jag bara babblar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar