min andra artikel i tidningen

I tidningen "fibromyalginytt" finns min andra artikel Här kommer hela texten De felaktiga och de rätta frågorna och svaren! Hur är det idag? Mår du bra idag? Har du ont idag? Jag mår bra! Jodå, jag är trött och har ont! Förmodligen felaktiga frågor till en som alltid har ont, men hur ska man fråga? På ett sätt vill man kanske inte att man ska veta hur det känns i kroppen, men å andra sidan kan det misstolkas så fel att man blir fruktansvärt misstrodd. Det är många som frågar mig ”hur mår du idag?” och jag brukar svara ”jodå, det går!”. Istället för att säga hur det faktiskt känns i kroppen, att det bultar, värmer, isar på överkroppen. Att det känns som det står någon bakom mig och slår mig med en hammare på en punkt vid nacken, samtidigt som någon gör 10 000 miljoner nålar på min vänstra arm och den högra armen befinner sig i en iskall ishink, samtidigt som någon står och trycker in mina tinningar och snurrar mig och hela kroppen känns som bly samtidigt som jag har miljoner tankar, ångest och panik för jag vill göra så mycket, men inte kan. Sen finns denna rädslan….Hur kommer den personen reagera om jag är fullkomligt ärlig? Kommer den bli lite rädd för att personen inte ser detta på mig, eller tror personen att jag ljuger/ överreagerar, eftersom man kan väl inte känna så och ha SÅ ont? Jo, det kan man faktiskt och ibland är det så illa att det gör ont i ryggraden av att andas, även om man sitter helt still, så kan min överarm göra så ont att jag inte vet vad jag ska ta mig till. MEN, det syns ju inte! Hur kan man ha så ont utan att man visar det? Det kan jag tala om, att efter 13 års olidlig smärta hela tiden, så har man lärt sig hur man ska vara, agera, när man INTE ska visa smärtan, när man INTE ska berätta hur ont man har, när man INTE ska visa sig trött. Alla dessa INTE- orden, tänk man hade vågat ta bort det ordet? Hur kommer det sig att man inte kan visa sin smärta utåt? Efter alla de åren med värk, så har jag lärt mig att vissa personer varken vill, orkar eller tror att man kan ha så ont. Det kan vara vänner, bekanta, men tyvärr framför allt läkare och handläggare på olika myndigheter som gjort att man inte vågar eller vill. Nu drar jag inte alla över en kant, för jag har träffat de få som faktiskt tror på mig, men tyvärr finns det fler som inte tror mig och jag vet att jag inte är ensam om den känslan och erfarenheten. Frågor som ”på vilket sätt har du ont?”, ”Var har du ont?”, ”Hur känns det i kroppen idag?”. Det var vän till mig som blev lite förvirrad en gång då jag sa att jag hade väldigt ont, men ändå kunde jag gå promenad, jag var glad, såg inte trött ut och såg inte ut att ha ont. Då frågade hon mig hur det kändes i min kropp och på vilket sätt jag hade ont. Det var nog en AHA- situation för mig och efter det har jag faktiskt börjat förklara hur det känns i kroppen. Eftersom man kan läsa att det finns olika typer av smärtor, så är det så mycket bättre och framför allt lättare att förklara hur det känns i kroppen, istället för att använda dessa tre vanliga ord, nämligen ”JAG HAR ONT”. Någon annan som har något annat förslag eller ide hur man kan fråga? Kram Ingela Vad tycker ni?