Vilse, men räddade

Jisses, vilken dag det var i lördags. Jag och Jonas har börjat med att åka ut till skogen för att gå med hundarna, så de får "lukta på nytt" och vi kommer ut i naturen. börjat, ja, detta var andra lördagen, men förhoppningsvis får vi en rutin på det. Det var tänkt att åka ut till romeleåsen, men det blidde istället att vi började på den orangea stigen från idrottsplatsen i Genarp, för att sedan åka till mormor för att fira att hon blivit Gammelmormor. Vi började gå och naturligtvis började det ösregna. Härligt att vara ute i regnskogen då. Vi gick och gick och gick och följde efter det orangea märket. En väldigt stor miss från Lunds kommun att inte märka ut längden på de olika märkena, så man kan välja hur långt man vill gå. Hundarna nosade och kissade på nästan varje pinne och grässtrå, så det tog en jädra tid att komma nånvart. Efter en stund tänkte vi att detta var nog lite väl långt, eftersom enligt en karta vi gick förbi en karta där det stod "Risen- området". Va? Risen?, det är ju där mormor bor, så vi tänkte att vi förmodligen kommer till mormor, vilket betyder att vi har gått runt hela Genarp. Jisses!!!! Vi fortsatte gå, men kändes helt fel. När ösregnet nummer 2 kom, stod vi under stort träd och väntade ut och plötsligt hörde vi bilar. Jodå, då fanns en stor väg bakom oss. med bara en mobil, med lite batteri och ingen täckning kollade vi "mina spår". HEEEEElllt fel var vi!!! Vi bestämde oss för att gå på vägen och som tur var kollade jag på Mina-Spår och såg att vi gick åt fel håll, så vi vände, var sura, var blöta och jag var kissnödig. Efter en kilometer såg vi vägskylt "Häckeberga" och en karta. Jag var skittrött och hade så jädra ont i ryggen och tänkte att nu haffar vi en bil som får köra en av oss till bilen. Då Sa Jonas "Hallo" till någon och jag såg bakom kartan och det var Annette. Min moster som var på powerwalk. hon hade känt igen hundarna, men inte riktigt placerat oss här, mitt ute. Jag har ALDRIG varit så glad att se henne som just då. Vi var vilse!!!! Vi gick på Skåneleden. Vi lämnade inte hennes sida förrän vi hittade vår bil. Hahaha....nu kan vi skratta åt det. Härligt våta och skitiga åkte vi till mormor för att käka välförtjänta våfflor med mormor, Molle och Bellman. När vi kom hem var vi ganska slut, men en härlig dag!! Nästa gång tar vi denna stigen.