En given bild när jag förklarar. När jag kollade igenom listan på vilka foton man skulla visa så var denna förmodligen den svåraste. Men efter gårdagens och dagens händelse är det den perfekta bilden.
Vi trodde vi skulle förlora honom igår och vi var övertygade om att vi skulle åka iväg och avliva honom idag. Det slutade väldigt väldigt lyckligt. Det var så att igår när Jonas var ute med dem och kastade bollar och pinnar, som vi gör varje dag, så hände det något med den ena pinnen som gjorde att han blev helt konstig. Jonas kollade honom i munnen och han hittade en liten bit av pinnen. När jag kom hem från Genarp brukar han alltid hoppa och skälla och bli tokig av glädje, men denna gången gick han iväg med sänkt huvud och la sig. Det såg ut som han skämdes, men när Jonas förklarade vad som hänt blev l´vi lite oroliga, jag skulle ta han i min famn och tog nätt i hans halsband, då han pep till. Sen gick han och gömde sig hela kvällen, hade rak hals och kunde inte riktigt placera huvudet som han ville. Så vi ringde akut till veterinären, som frågade förvånat "alltså, ni kastade pinne till en hund som är 10 år?" Veterinären tyckte vi skulle avvakta till morgondagen, fast vi beskrev för henne att pupillerna var stora och han dreglade. Jag var så ledsen igår, för det var hemskt att se honom. I morse när min väckarklocka ringde var där ingen Leo som kom och skulle pussa mig. Jag gjorde mig i ordning för att åka till jobbet. Vi bestämde oss för att vi skulle till veterinären efter att jag kom hem och då började Jonas gråta, såklart började jag med. (andra gången på fyra år som jag såg han gråta)I duschen och på vägen till jobbet bara jag storgrät. Sen kom det glädjande telefonsamtalet. Jonas har pratat med samma veterinär som förklarade för Jonas att trycka jättehårt i halsen. Han gjorde det och då började Leo först skrika, sen hosta och som tur var så hostade han upp en flisa. Han är fortfarande slö och har ont, men veterinären berättade att om han inte äter på tre dagar, så får vi komma in med honom, annars är det ok. Vilken tur. När jag kom hem viftade svansen lite lite och han fick världens kram av mig, sen har vi gosat och varit ute, han har ätit lite. Ett STORT Hjärta till LEO <3
Naw, stackars Leo! Hur är det med honom nu?
SvaraRaderaSå fina bilder du har lagt upp på din blogg <3
Kram Catrin
jag blir så glad när jag får kommentar och speciellt av dig, du har alltså hittat min blogg...p&k Ingela
SvaraRaderaJa, det har jag gjort länge;-)!
SvaraRaderaJag har läst längre bak i bloggen också. Du hör säkert detta hela tiden, men det märks inte att du mår så dålig som du oftast gör och det beundrar jag!
Kram
tack, jag försöker inte visa det, ju.....xoxo
SvaraRadera