Utförsäkrad...

...blev jag igår. Jag och min mentor från jobbinvestering var på möte igår med arbetsförmedlingen och min handläggare på försäkringskassan. Nu går jag i en arbetslivsintroduktion som går ut på att undersöka hur stor arbetsförmåga jag har. Jag är uppe i tio timmar i arbetsträning och nästa vecka ska jag öka med en dag och fyra timmar. Men bara varannan vecka så det går långsamt fram Så man kan säga två timmar ökning i veckan. Då har jag en fråga, varför undersöker man inte detta när man har tre månader kvar på sin sjukskrivning? Jag har ju varit på arbetsträning sen i april och innan dess har jag arbetstränat på dagis där jag tyvärr bara kom upp i 6-8 timmar i veckan, så jag har gjort framsteg. Men tyvärr, när man är sjukskriven kan man inte hjälpa att nästan allt handlar om pengar, eftersom man inte får så mycket. jag förstår varför man inte får mycket för att man inte jobbar, men det känns lite som att de sparkar en när man redan ligger genom att jag lär förlora mer än hälften under månaden och hur ska man klara det när man inte får hjälp med körersättning? Hur ska man då kunna fortsätta arbetsträna om man inte kommer till jobbet? Som tur har jag världens bästa handledare på jobbet, som också är en helt underbar vän privat och med hjälp av det jag gör på det jobbet så har jag väldigt stor chans att jobba hemma. Men jag vill ju arbetsträna för att träffa folk. Då menade man igår att då får man kanske försöka hitta en närmare arbetsplats att träna på. Helt klart förstår jag det, men hur lätt är det när man har panikångest? Nu låter det kanske som att jag är SÅ negativ, men detta ska inte knäcka mig, jag ska faktiskt kämpa. Det hade jag inte gjort innan för något år sen då hade jag deppat ner mig totalt, men som tur är så känner jag mig mycket mycket starkare i psyket och jag ska minsann bevisa att jag kan, jag ska inte lägga mig och om de vill sparka mer, så lägger jag inte mig, då reser jag banne mig UPP!!!!